johanssoninjo

När vardags rutiner bryts på grund av helger kräver det mental styrka att bibehålla målsättningen om tre styrkepass i veckan. Alltså höjde jag mig mentalt och begav mig till hallen trots Långfredagen. Förmiddags träning kan vara seg att ta sig igenom men också den tid på dygnet då kroppen bör ha mest lagrad energi efter en natts vila.

Lite seg var jag allt. Mest på grund av två cykelpass tidigare i veckan som sugit ut en aning energi ur vissa muskelgrupper. Dock ger jag mig godkänt.

Härligt att komma hem och kunna njuta av min nybakade ambosiakaka som jag ordnade till innan jag åkte till träningen. Grädde och sylt förhöjer smakupplevelsen några snäpp.

Livskvaliten förhöjs om jag efter en fysisk ansträngning har en spännande bok att ta till. Lättläst förstås måste litteraturen vara. Viveca Steen den här gången. Hon delar upp berättelsen i kapitel om några sidor. Det gör att jag kan lägga boken åt sidan och lyssna på radion en halvtimma eller bara blicka upp mot den klarblå himlen några minuter innan läsluste åter tar överhand.

I värsta fall pockar någon trädgårdssyssla på i form av ogräsbekämpning. Lika bra att rycka lite så här i början av säsongen. Genom att förebygga blir arbetet inte så påfrestande längre fram, tror jag.

Tidigt i säng i dag. Jag har målsättningen att relativt tidigt vara på biken i på påskaftonens morgon.

Tog fram biken ur förrådet på förmiddagen och pumpade upp nabbdäcken till 4 kg. Annars inga åtgärder utan lite lera se'n senaste höstutflykten till svampskogen fick sitta kvar.

Plockade på mig kläderna. Underställströjan fick duga och ovanpå den gul reflexväst. Cykelbyxor som jag tror jag fick i julklapp om det var i år eller förra året kommer jag inte ihåg. Den enda pinal som jag inte hittade var den lilla cykelväskan för att ha telefon och eventuellt plånbok i mest för om någon skulle hitta mig i diket så kan de snabbt kolla vem jag är.

Så bar det av efter en runda runt kullen mest för att kolla så inte cykeln krånglade. Den vanliga Kilsrundan förstås till att börja med. Ett lätt medvind gjorde att jag blev övermodig och trodde att kroppen var som för två år sedan då jag cyklade senast.

Skaplig mellan tid till första tidskontrollen 27,40 men som sagt avar det berodde mycket på medvinden men också på att jag tränat lårmusklerna sedan september. Andra tidskontrollen uppe vid bron som går över 45 var också godkänd, 50,15. Nu började känningar i ryggen och sittmuskeln började längta efter stå läge.

Stannade vid Grava kyrka och klunkade i mig lite vatten. Upp mot Grava kyrka var det rejäl motvind. Jag tyckte att jag höll skapligt ändå.

Efter vattendepån blev det allt jobbigare och tankarna började arbeta med att "bäst att ta det lugnt så jag tar mig hem". Det behöver inte blåsa motvind mycket för att det skall bli jobbigt på biken speciellt efter 1,5 timmas trampande och med otränad individ i sadeln i varje fall när det gäller cykel.

Uppför Önnerudsbacken gick det omåttligt sakta och det var inte långt i från att jag fått stiga av hojen. Väl hemma stannade klockan på 2 timmar och fem minuter.

Kollade tillbaks på bloggen och hittade en runda 2009 någon gång i juli som avverkades på 1,52.

Nu skall det bli mer kontinuitet i cyklandet. Härligt att ha middagen klar och efter duschen kunna sitta i solskenet på terassen och lugnt stoppa i sig fisk med mycket rårivet rot.

Men nu ca tre timmar efteråt förstår jag att två timmars cyklande kräver en del träning innan kroppen återhämtar sig som den ska.

FBKs turliga och avgörande mål i sudden i går i den fjärde finalmatchen kan vara början till slutet i finalserien för vargarna från karlstad.

Skellefteå var det klart bästa laget. Men hade inte turen på sin sida. Troligen är det så att formkurvan för norrlänningarna är brant på väg uppåt och karlstadslagets dito kan vara precis tvärtom på väg lika brant nedåt.

Jag brukar förlöjliga kommentatorernas envisa tjattrande om att målvakterna har en avgörande betydelse för match utgången. Jag tror jag har rätt i nio fall av tio. Men igår inträffade den enda gång som jag har fel. FBKs målis var på plats i alla lägen och fick pucken på de rätta ställena. Tvärt om åstadkomm Hadelöv som enligt Bork skulle ha kikat åt sidan och tagit backskottet som gav FBK 1-1.

Allt talar för att de ungdomliga Skellefteå laget är på väg mot seger i den femte matchen i Löfbergs och sedan kommer det att bli enkla segrar i de två återstående matcherna.

Fortfarande kan jag se David Rundblads och Anders Söderbergs dribblingar som visserligen inte resulterade i mål men det kommer fler och då blir det nättrassel.

Alla förutom de tigerrandiga skellefteå spelarna tror att loppet är kört och målfilmen visar seger med klar marginal för kaffespelarna.

Hoppas jag har fel men jag är en rutinerad betraktare av hur idrottsliga prestationer har en förunderlig kraft till omsvängningar och i detta fall tycker jag mig se en tydlig trend.

När den egna nationens hjältar kommer först till mållinjen utbryter glädjefnatt men få tänker på eftersläntarna som i varje fall enligt de talrika analytikerna och kommentatorerna har missgynnats av för dåligt material. Glädjen borde grumlas av att alla inte fått samma förutsättningar att prestera utifrån de rent mentala och fysiska egenskaperna.

Och även hoppar orättvisor in i de fysiska egenskaperna i form av att organisationer har tillåtelse att manipulera med aktivas eventuella tillkortakommande när det gäller egenskaper i luftrör och andningsapparaten.

När vinner den bäste?

Åtminstone borde internationella skidförbundet försöka att skapa någotsånär lika förutsättningar genom att ta bort osäkerheten när det gäller vallaförutsättningarna. Det är tråkigt för skidåkaren att efter någon kilometers åkning behöva konstatera att i dag har jag ingen chans att konkurrera på grund av smörjningen under skidorna. Inte heller borde det vara tillfredställande att kunna glida ifrån en konkurrent på grund av bättre vallateams prestationer.

Johan Olsson konstaterade efter 15 km loppet att i dag kunde jag lika gärna ha sprungit och det hade varit mer rättvist.

Låt arrangören tillhandahålla valla team som vallar alla skidor exakt lika och låt leverantörer av skidor tillhandahålla sitt märke i olika lopp. Och tillåt inga medecinska experiment för att vidga luftrör och minska på nästäppa.

Hur många av oss föds med kroppsliga egenskaper och mental styrka att prestera över det normala? Finns det någon forskning på hur många promille av en ålderskull som har de egenskaperna som krävs för att överträffa vad någon annan tidigare har förmått?

Och hur många av talangfödda kommer att växa upp i en miljö där individen stimuleras till att ta till vara gåvorna och utveckla sig till att prestera utöver tidigare toppresultat.

En kombination av medfödda egenskaper och exempellös övning och träning ger de virtouser som vi kan se när det gäller musik, idrott och nobelpristagare.

Nu senast har vi i lilla norden begåvats med en talang som tycks ha det mesta när det gäller kontroll över kroppen men även naturliga mentala gåvor och träningsmässig talang. Jag tänker förstås på stavhoppstjejen. Vilken underbar tajming av alla de ingredienser som ingår i ett stavsprång. Jag tror att den som aldrig har sett ett stavhopp inte kunde undgå att förstå det unika i prestationen.
Vad skilde Angelika från den skönhet som vi har sett Isenbajeva otaliga gånger prestera? Höjden förstås men den kommer.

Nu är det gjort. Bilen har fått sig en omgång. Den är tvättad. Inför servicen vill vi att bilen skall vara fräsch. Kan faktiskt bidra till att servicemannen lägger ner sig extra när densamme ser en glänsande plåt framför sig.

Annars var det power walk 7,5 km i går i solskenet. Planerade att ta det lugnt men stegade på och kände gångmusklerna svara mot stegisättningen. Mot kvällen kom stelheten mest beroende på att det är skönt att idka sittaktiviteter efter en stark runda.

Jag försöker att lösa NWTs helgkorsord men missar en del. Nu funderar jag på "är dam", "följer inte ibland", på fuktig mur i konsten", "något att räkna med", "starkvin", "har tyngd under tavla", "malistad". Således en del att brottas med innnan helt löst.

Det är oundvikligt att oroa sig för aktiviteter som jag inte kan påverka. Men hur undviker jag detta mentala tillstånd. Flykt till egna aktiviteter år så klart det bästa. Men ändå dyker tankarna upp i huvudet. Allt mentalt går att påverka med träning och det får bli strategin.

Nu till mer triviala händelser i nuet. Jag skall kolla på Pris d'amerique. Kommer Maharadja med Kihlström i vagnen att kunna hävda sig mot Redy Cash m fl ? All svensk expertis tror på M men svenskfranske experten lindqvist tror på Cash. Just nu står M i 2,5 på vinnarspelet och det är det svenska vinnarspelet. Svenskarna spelar med hjärtat.

I går tog jag in fel burk från frysen. Gamla rabarberbitar i stället för äpplemos. Jag hämtade äpplemos burken när felet upptäcktes men rabarberburken fick stå kvar att tina. Jag tänkte: rabarberpaj kan vara gott till efterätt. Nu blev det ett bakverk som jag inte tänkt från början.

Jag letade upp ett pajrecept och första momentet bestod i att laga till en smördeg. Degen skulle förgräddas i femton minuter. Jag hällde ut rabarberbitarna på den lite gräddade degen och strödde på en deciliter socker blandat med potatismjöl.

Åter in i ugnen i tjugominuter. Under tiden vispade jag fem äggvitor och hällde i en dec socker plus en tesked vaniljsocker. Blandningen smetade jag ut över den rabarbergräddade pajen och sänkte ugnens gradantal till 150 grader. Härligheten tog jag ut efter 20 minuter.

Anrättningen smakade bra till gårdagens efterrätt men ännu bättre till förmiddagens fika.

Mitt problem nu förutom att göra av med kalorierna är att i kylen finns det två äggulor som måste tas tillvara. Jag har fått förslag att baka en sockerkaka med två äggulor som en av ingrdienserna.

Intresset för kommande handbolls VM i januari ökade dramatiskt när jag råkade komma in när förbundskaptenen Staffan Olsson hade avverkat 40 min av vinter i P1.

Jag klädde av mig skidkläderna medan jag lyssnade till Staffans berättelse om helt olika ledarstilar som lett till framgång dels för svenska handbollslandslaget dels för klubblaget Kiel.

Jag har hängt med dåligt i hanbollens elitserie senaste decennierna. En titt då och då har det blivit på serien och resultaten. Jag är en ivrig text TV brukare så även handbollen kommer med bland fotbolls och hockey tabeller.

Stor skillnad mot tonåren då jag skrev upp alla matcher i handbolls allsvenskan och även målgörarna i ett kollegieblock.

Jag överraskades av Staffans redogörelse för hur han som lagledare i Hammarby hade vunnit tre raka mästerskap. Det har undgått mig. Inte så konstigt kanske. Mitt intresse för att vara idrotts åskådare har svalnat betydligt de senaste åren. Jag tycker att alla analyser i efterhand och prat före matcher är på gränsen till löjeväckande. Jag tolkade Staffans vinter prat avseende analyser och förhandssnack som om min inställning stämde med hans.

Staffan pratade också om slumpens betydels för framgångar. Sannolikt är det de individer och lag som förberett sig på mest optimala sätt som i de flesta fall vinner men visst är det så att de flesta är bra förberedda och då kommer slumpen in i spelet så där håller jag med.

Jag tyckte om Staffans ödmjuka sätt att framställa sin situation och Staffan är säkert ingen auktoritär ledare som tränaren i Kiel snarare verkar han anamat mer av Bengt Johanssons stil.

Jag skall följa VM i handboll med större intresse än jag tänkt mig. Och skall kolla på handbollstabellen nu med en gång. Att mitt favoritlag RIK ligger dåligt till har jag uppfattat. Påminner mig att jag för snart två år sedan såg RIK och Alingsås i Lisebergshallen. Varför inte planera in en VM match?

I dag var det lite trögt i spåret dels för att jag var lite sleten efter gårdagens 1,40 tim dels för att glöggen i går tog lite på kröppen. Men också för att snön faller och har fullit hela natten. Många har avstått från Söndagens utflykt det märktes i spåret.

Just när jag kommer in hör jag på datorn att sverige har vunnit skidskyttestafetten. Bra att herrarna lyckats fått upp spjällen och snön från kornet och levrerat som uttrycket heter nuförtiden. Helt makalöst att laget lyckats vinna utan gårdagens segerherre som hette Ferry.

I eftermiddag är det damlandslaget i handboll som skall levrera mot Norge.

Härligt att avstå från TVn till förmån för egen aktivitet.

Det är inte ofta jag knäpper på TVn kl 0630 men i dag hände det. Jag kände mig inte alls förvirrad när jag vaknade beroende på att jag snabbt somnat om efter den obligatoriska vakenheten mitt i natten.

Desto mer förvirrade blev mina tankar om tidig specialisering av idrottsungdomar när jag lyssnade till en debatt mellan en representant för SOK (Sveriges olympiska kommitte) och RFs representant. Pernilla Wiberg var med på telefon.

Glenn Östh representant för SOK hävdar att tidig specialisering är en nödvändighet för att den svenska nationalsången skall ljuda inte bara på en arena under OS. Teknik säger Glenn övas effektivast in före puberteten.

RFs representant påstår med forskning som underlag att små knattingar skall syssla med inte enbart att stå och nöta forehand och backhand om det nu gäller att stå på översta trappsteget när medaljerna delas ut vid OS i aktuell gren.

Pernilla ville bli världens bästa i vilken gren framgick inte men att bli bäst i världen upptog hennes tankar redan som åttaåring. Då sysslade hon mest med friidrott och möjligen ville hon bli stavhoppsvärldsmästarere.

Själv sysslade jag mest med boll före tioårsåldern och var smal och tanig med få muskler på lekamen. Efter tioårsåldern blev det mer boll och tanigheten gjorde att jag också kunde springa länge och klasskamraterna blev efter utom en kompis som var före mig.

Jag hade en kompis när jag var i tioårsåldern. Han var suverän i allting från schack och coronaspel till att vara överlägsen i all löpning för att inte tala om att behandla bollar av alla de slag.

Det var förvånande och förvirrande att höra debatten i morse. Glenn Öst har säkert rätt när han säger att det är bäst att lära sig grundläggande tekniska färdigheter i en speciell sport så tidigt som möjligt men det gäller avancerade tekniska sporter.

För en fotbollsspelare som skall knuffas inom straffområdet med motspelare gäller det att vara inte enbart teknisk utan jag föreställer mig att en rad andra kvaliteter kommer att spela in om han/hon skall bli aktuell för VM spel.

Den mest grundläggande disciplinen att ägna sig åt som mest i tidig ungdom är gymnastiken. I kombination med bra gener och att tidigt lära sig att bana in gymnastikens grunder, ja då finns förutsättningar för att gå vidare i alla tänkbara grenar.

Att börja spela bowling eller curling i åttaårsåldern är inte nödvändigt för i en del grenar är konkurrensen så begränsad att Du kan börja när andan faller på.

Självklart skall det vara så att bra ledare inser vikten av allsidig träning i tidig ålder. Svårigheten ligger i att tennisspelaren skall ut och springa eller åka till badhuset och simma eller delta i gymnastikföreningens pass.

Violinisten blir ingen världsvirtos om inte tekniken utvecklas i tidig ålder samma förhållande gäller säkert för bordtennisspelaren men inte för hockeyspelaren och fotbollspelaren där kommer andra kvaliteter in som behöver utvecklas före, under och efter puberteten.

Extrema uthållighetssporter går det att börja med i se'na tonåren och nå världseliten. Jag efterlyser en mer nyanserad debatt då kan jag bli förvirrad möjligen på en lägre/högre nivå.

Oj vad klockan stack i väg. Snart nio, dax för fika.

Det är jag det som är det. I går strax efter lunch slutade telefon och internet att fungera hos mig. Först knappade jag på den trådlösa telefonen men givetvis blev resultatet magert eftersom jag inte hade fått någon ingångston men jag hoppades på att det skulle gå att ringa ändå, men inte.

Därefter försökte jag få igång datorns externa kommunikation med hjälp av de anvisningar som finns på Windows meny sida för att avhjälpa internet strul. Jag knappade både på den stationära och laptoppen utan resultat.

Som tur var var det fredag så flera timmars avbrott för träning låg framför mig. Strulet skulle säkert vara avhjälpt när jag trött och nöjd återvände hem.

I hallen träffas många goa kompisar och nästan varje gång lär jag mig något nytt eller snappar något som kan vara bra för kommande aktiviteter. I går fick jag reda på att en av träningskompisarna jobbar på Lillängens fiskrökeri. Det kan vara bra att veta. Testade också åter den nya magövningen som träningskonsulten visade oss i Onsdags.

Nåväl åter hemma och stendött i utgående hjälpmedel. Såg att det lyste i en av grannarnas fönster. Tog kontakt och fick låna telefonen för att ringa telias kundsupport. Grannens hjälpmedel fungerade. Jag kollade också med andra grannen och det var OK inne hos honom och henne och deras barn.

Fick grönt av Telia beträffande telefonlinjen men något internt strul var det hos mig nr det gällde bredbandet.

Jag lade mig på alla fyra vid sladdarna och drog ur kontakten och satte dit den igen för det var det rådet jag fått av supporten på Telia. Alla lampor lyste grönt konstaterade jag. Men vad konstigt allt fungerar ju men ändå stendött.

Tog kontakt med ytterligare en granne som jag vet är driven tekniker. Hustrun öppnade och jag bad henne ringa in så jag återvände snabbt till min boning men ingen signal, allt var nere.

Återvände till grannen och sa: att nu får Du allt komma in och kolla grejerna, alltså mannen inte hustrun.

Jo då, han började felsökningen precis som jag tidigare hade gjort genom att lägga sig på alla fyra och lösgöra kontakterna för att åter sätta in de samma. Han kollade också den nya dosan för fiberinkopplingen men den kunde inte ha något med felet att göra eftersom vi inte anslutit bredbandet till fibern, än.

Men så plötsligt började grannen intressera sig för vart alla sladdarna tog vägen. Och då upptäcktes felet. När jag hade morgonbäddat hade jag varit ambitiös och flyttat ut sängen från väggen för att komma åt att sträcka lakanen varpå förlängningssladden till telefonjacket hade förlorat sin kontakt med anslutande sladd. Och vips allt strul var löst.

Jag bjöd grannen på en/två single malt som jag hade fått av den andra grannen för att jag hade varit hjälpsam med posten. Hustrun blev lycklig när hon kom hem från jobbet över att allt hade löst sig så bra.

Hustrun fixade så att mobiltelefonen också blev funktionsduglig för den hade av en slump som inte hade med det övriga strulet att göra också lagt av.

Nöjda och glada tilllagade vi en underbar kycklingrätt som inmundigades under tiden som dobbido visades på skärmen. För övrigt det bästa avsnittet av programserien.

Förutom de allra närmaste anhöriga är det viktigt att ha vänner. Ju äldre jag blir desto oftare har jag upptäckt  att jag tänker tillbaks på mina allra första vänner.

En hette Björn och han bodde i samma trappuppgång och på samma våning som jag och mamma och pappa. Vi lekte ofta tillsammans både inne och ute. Björn var några år yngre än jag och väldigt snäll.

Jag var i slutet av 90 talet på en kurs i samband med jobbet. Där träffade jag två damer som jobbade på Gbgs Universitet. Jag berättade var jag hade bott och beskrev kompisarna bl annat Björn. Då utbrast den ena damen ja men det måste vara våran chef. Hans pappa var spårvagnskonduktör och hade sommarstuga i Sävedalen. Och det kom jag ihåg att så var det.

En annan kompis som ofta var en aning våldsam och ville bråka bodde något kvarter bort men på samma innergård. Han bodde hos sin mormor eller farmor. Av någon anledning hade han fått ök-/smeknamnet "Uggla". Jag tror mig komma ihåg att hans riktiga namn var Jan. Jan gick på matineer både på lördag och söndag och sparade alla biljetterna. På baksidan av biljetterna stod filmens namn. Jan var några år äldre än jag.

Den bästa klasskompisen jag hade hette Åke och var tillsammans med några andra klasskamrater oerhört intresserade av fotboll och handboll. Jag träffade Åke några år efter vi hade flyttat till Karlstad på Färjestads travbana. Jag tror Åke blev fotograf på GP.

Hårde Hardy vinner serien. Skellefteå tar ett steg till mot SM guld. Brynäs går till semi i år. De högt betalda spelarna i förväntade topplag kommer inte att levrera prestationer motsvarande lönen. Mätt och glad jagar sämst.

Skadeläge: Luleå 5 st, AIK 2 st, Södertälje 2 st, Timrå 5 st, Modo 2 st, Linköping 1 st, Frölunda 1 st, HV 71 2 st, Färjestad 2 st, Brynäas 2 st, Skellefteå 2 st, Djurgården 2 st.

Utländska spelare: AIK en kanadensare. Djurgården 1 dansk. Brynäs 1 kanadensare, 1 norsk och 1 finne. Frölunda 6 finnar. Färjestad 2 tjecker och 2 norrmän. HV 71 5 finnar, 2 kanadensare och 1 tjeck. Linköping 2 finnar, 1 tjeck, 1 amerikan, 1 norrman. Luleå 3 finnar, 2 kanadensare, 1 österrikare, 1 norrman. MODO 6 norrmän, 2 amerikaner, 1 kanadensare, 1 dansk, 1 finne. Skellefteå 1 polack, 1 finne, 2 tjecker, 1 fransman.
Södertälje 7 finnar, 1 tjeck, 1 amerikan, 1 dansk, 1 polack. Timrå 6 finnar, 1 kanadensare, 1 norrman.

                 Medelålder 

Djurgården 26

Skellefteå   25

Brynäs       24

Färjestad    25

HV71          27

Frölunda     26

Linköping    27

Modo          26

Timrå         27

Södertälje  26

AIK           25

Luleå         26

I går var en tuff dag. Jag steg upp halv sju. Åt den vanliga gröttallriken med hemmagjord lingonsylt och linfrön som jag börjat med efter att ha fått rekommendation att det är nyttigt med linfrön från dottern.

Läste snabbt DNs ledare och debatt. Började med rehab träningen kvart över sju för att vara färdig halv nio.

Därefter till vårdcentralen för Waran provtagning. Oj vad folk det var på centralen. Frågade närmast väntande om det utbrutit epedemi. Skratt till svar. Det vilar en dov stämning på centralerna. Få pratar med varandra trots att när det är mycket folk som väntar sitter folk nära varandra. Och väntetiderna är långa stundom. I går var det 10 före mig till labbet.

Jag kom i samspråk med en väntande som jag sett förut på centralen. Han liksom jag var Waran knaprare. Jag förstod på honom att han hade en mer liberal inställning än jag till förhållandet mellan Waran och alkohol. Fyra öl minskar Waran intaget med en halv tablett hade min kompis luskat ut men andra saker spelar också in, så säkert var det inte.

Han var intresserad av varför jag medecinerades med Waran och det fick han veta. Och då fick jag beröm för han tyckte att jag rörde mig som en normal individ. Han berättade också att hans kompis hade opererat höfterna med inte så gott resultat. Jag berättade för honom rehab träningens betydelse och att det gäller att inte tulla på passen utan att verkligen vara sträng mot sig själv och göra de övningar som sjukgymnasten rekommenderat och gärna lite till.

Tiden gick fort när vi språkades vid hela tiden och den dryga halvtimmen var snart över och mitt nummer klickade fram på tavlan och då var det dax att kliva in på labbet. Jag hade slarvigt  lämnat min Waran bricka i Hallens omklädningsrum. Jag fick en ny av de vänliga syrrorna.

Kl 10 00 var jag åter i hemmet och belönade mig med två koppar kaffe med tilltugg. En timmas kommentar arbete och genomläsning av debatt artiklar följdes av en timmas stryktid.

Kl 1300 dax för hemmagjord ärtsoppa med två hårda ostmackor. Efter middagen en timmas vila.

Halv fyra dax att bege sig till hallen för styrkepass med kompisen. Jag har fått instruktioner av min utmärkte sjukgymnast bland annat hur bänkpressen skall utföras. Detta för att inte axlarna skall paja. Vi är nu noga med att inte hasta vid styrkeövningarna utan att verkligen försöka att utföra övningarna på ett riktigt sätt. Vi avslutade med 5x1 min cykling. Kadens: 85/min.

Åter i hemmet strax före sju tiden. Kollade in med hustrun att kvälls mackan i form av svampstuvning skulle hinnas med till Wetterstrands utfrågningen.

Avslutade kvällen med ett Blogg inlägg och därefter i säng strax efter halv elva.

Rudishas passertider speglar förloppet ganska väl: 24.3 - 49.2 (24.9) - 1:14.6 (25.4) - 1:41.09 (26.5). Bilden blir ännu tydligare om man tittar på 100m-bitarna på andra varvet: 12.5 - 12.8 - 13.1 - 13.5. Det handlar alltså ändå bara om en gradvis mattning, inget brutalt tapp.

Ovanstående är kopierat från Friidrott.se.

Rudishas världsrekord har fått lite uppmärksamhet eller så har det gått mig förbi. Första gången jag hörde om det var i sportradion i söndags. Och nu artikeln på friidrott.se.

Givetvis måste hare till för att komma ned på tider som Rudishas men för att förbättra rekordet och Rudisha kunde ha kommit ned mot 1,40.5 om loppet sprungits jämnare. De flesta 800 m lopp förstörs av för snabb utgångsfart och harar som inte känner av farten bra nog.

Det jämnaste 800 m loppet som någonsin sprungits gjorde förmodligen 800 m segraren i OS Munchen Dave Wottle. Han passerade varje 200m med tidsdifferenser på 2-3 tiondelar. Och med extrem svag utgångsfart i förhållande till ledaren vid 200m.

Hade haren i Rudishas lopp öppnat de första 200m på några tiondelar över 25.0 och sedan avverkat varje 200 på variationer inom 2-3 tiondelar hade Rudisha kunnat avsluta sista 200m på dryga en sekund snabbare än svaga 26,5.

Jag håller inte med friidrott.se om att tappet från 24,3 på första 200m till sista 200 på 26,5 inte är ett brutalt tapp.
För att vara ett världsrekordslopp tycker jag det är på gränsen till brutalt.

Beskrivningen av loppet: "På slutet blev de mäktiga stegen dock aningen segare och det var alltså bara just precis som rekordambitionen infriades".

Mjölksyran satte in på grund av det snabba första varvet och i synnerhet de snabba första 200m och försämrade tiden med i varje fall en halv sekund.

Fjärde augusti var jag hos min snälle sjukgymnast och fick nytt program. Sedan dess har jag tränat programmet varannan dag och följt instruktionerna som jag uppfattar till 100%. Det innebär nio pass dagens inräknat. Jag brukar säga till träningskompisar att efter uppehåll i träningen märker jag en vesäntlig skillnad i styrka efter elva pass.

Helgen innebar att jag bröt varannan dags rytmen och vilade två dagar från rehab programmet. Jag förstod att jag skulle vara i form med den extra dagens vila. Det känns underbart att känna hur starka vissa muskler har blivit. Speciellt gluteus maximus fungerar 500% starkare än för tre veckor sedan. Då kunde jag knappt lyfta rumpan med stöd av ena foten. Nu kan jag lyfta rumpan och hålla i minst femton sekunder statiskt.

Och bättre skall det bli. Varannan dax träning fungerar jättebra när det gäller styrka. Nu har jag som sagt bara prövat senaste programmet i tre veckor. Vad bliva månde om tre månader?

Planen är att den ordinarie styrke- och konditionsträningen skall komma i gång i månadskiftet och då blir det till att malla in rehabträningen varannan dag och ordinarie träningen däremellan. Det skall fungera i och med att det är olika muskelgrupper som tränas.

Jag skall kolla när jag träffar min förträfflige sjukgymnast i veckan.

Inför gång rehaben i dag bestämnde jag mig för att lägga ned rekordambitionerna. Sa till hustrun att jag går igenom rehabgången utan att tänka på resultatslakt. Hon tyckte det var förståndigt att inte ständigt jaga förbättringar.

Dels hade jag tvättat bilen på eftermiddagen och det innebär ett antal niggningar och lårarbete som gör de aktuella musklerna en aning möra.

Dels besöktes vi i gårkväll av en god vän. Vilket innebar ett glas vin och smuttande på någon centiliter whisky och do konjagare. Och förstås någon timma se'n nattning. Visseligen steg jag inte ur bädden förrän bort emot kl nio och det kompenserar den sena nattliga timman. Tveksamt ändå om morgontimmarnas extra sömn kan kompensera den tidiga nattliga goda sömnen. Sömnforskarna är säkra på att så inte är fallet.

Middagen i går bestod av en excellent pasta rätt med sparris, schvampinjoner,kräftstjärtar och en gräddsås med fiskbuljongtärning och sambal oleke. Jag hade till efterrätt bakat en budapestlängd. Tyvärr gjorde jag mig skyldig till recept fel och klantig hantering från bakduk till uppläggningsfat men den var klart ätbar ändå och jag tilldelades beröm.

Så åter till rehabgången. Kände första femhundra metrarna ömhet i övre sidan av gluteus maximus muskeln och funderade på om det kunde ha att göra med den nya övningen som min utmärkte sjukgymnast introducerade i början av månaden. Jag ligger på rygg med ena foten mer framskjuten än den andra och skjuter upp höften. Det var sjätte gången jag tränade på så sätt men jag har blivit starkare så jag kan lätta på främre foten när jag kört klart setet och övergå till ca 10-15 sek statiskt läge. I går försökte jag mig på att även i detta läge skjuta upp höften. Det kan förklara ömheten i musklerna.

Annars öppnade jag första km på 10,45. Och vid tre kilometers märket 31,05. Bra tänkte jag eftersom jag inte tryckte på som vid resultat rehabgång. Och hade överraskande 43,50 i mål. Således tredje bästa tiden. Nöjd!

M 100m Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge / K 100m Lena Berntsson 78 Ullevi / M 200m Johan Wissman 82 Helsingborg / K 200m Elin Backman 88 Helsingborg / M 800m Joni Jaako 86 Tjalve / K 400m Sandra Wagner 92 Örebro / M 1500m Rizak Dirshe 72 Malmö / K 800m Charlotte Schönbeck 84 Lidingö / M 10000m Oskar Käck 82 Hälle / K 1500m Charlotte Schönbeck 84 Lidingö / M 3000mh Mustafa Mohamed 79 Hälle / K 5000m Malin Liljestedt 80 Spårvägen / M 110mh Philip Nossmy 82 Malmö / K 3000mh Ulrika Johansson 75 Rånäs / M 400mh Thomas Nikitin 82 Spårvägen / K 100mh Emma Tuvesson 91 Helsingborg / M höjd Erik Sundlöf 91 Glanshammar / K höjd Emma Green 84 Örgryte / M stav Gustaf Hultgren 83 Örgryte / K stav Angelica Bengtsson 93 Hässelby / M tresteg Moteba Mohamed 90 Alingsås / K längd Carolina Klüft 83 Växjö / M diskus Niklas Arrhenius 82 Spårvägen / K diskus Anna Söderberg 73 Ullevi / M slägga Mattias Jons 82 Hässelby / K slägga Tracey Andersson 84 Trelleborg / M spjut Gabriel Wallin 81 Södertälje IF / K spjut Annika Petersson 79 Gefle / Utslagsfråga 62,18

Nio Herr rätt och åtta Dam rätt. Utav totalt 28 grenar hade jag rätt i 17. 61%!