johanssoninjo

Framförallt är det hårdare diplomatiskt tonläge som behövs mot ledare som bevisligen bryter mot allt vad vallagar heter. Erdogan skall ställas i kylan när han besöker finrummen i övriga Europa. Han skall känna sig utfryst. Varför hälsa på Erdogan? Han skall inte bevärdigas en blick men när han talar skall övriga ledare klappra med skorna i bordet.

 

 

Jag blir förvånad när seriösa kommentatorer blir lyriska för att inte skriva hysteriska över när en spelare lyckas ut av rena tillfälligheter toffla till bollen så att nätet strutas. Och när spelaren gör mål två ggr i samma match ja då finns det bara den spelaren i laget och de andra nämns inte. Härligt att Änglarnas coach tonade ner Engvalls insats och framhöll kollektivets insats.

Kommentatorn frågar Engvall i Änglarna efter två mål mot AIK om självförtroendet är i topp.
Engvall ställer motfrågan "är det så"? Jag skrattar.

Engvall har sannerligen inte utmärkt sig under säsongen men en rad tillfälligheter mot AIK gjorde att han steg som en raket upp mot fotbollsrymdens allra högsta höjder.

Andra medelmåttor som tofflar in mål då och då och får hjältegloria är Goitom i AIK och Kujovic i Norrköping. Vad skall spelare göra som spelar på topp när bollen råkar hamna framför fötterna på dem inom straffområdet? Ja, inte kan de vända sig om och spela bollen bakåt utan de sparkar förstås till bollen i riktning mot målet. Vad annat kan de göra? Men för den skull behöver inte kommentatorerna totalt tappa fattningen.

 

När får spelaren som slår en genial passning den berömelse som målgöraren får? Bärkeroth i Norrköping är en sådan bortglömd spelare som sällan nämns. Allsvenskan har inte många för att inte säga någon bolltrollare.

 

En ritig kommentar fälldes i går kväll efter AIK - IFK Göteborg och det var att det är för dåligt resultat av alla frisparkar utanför straffområdet. Och det handlar om att spelarna saknar bollkänsa och vägrar att nöta och nöta för att bli skickligare. Och vilken roll har tränarna i för dålig bollkänsla? Kanske finns ett visst hopp hos den unga generationen. 

 

 

 

 

 

 

Jag hoppas att Änglarna vinner Allsvenskan 2015. Men är kritisk till kvalitén i spelet. Passningsspelet är inte bra. Tillföljd av att spelarnas individuella förmågor att ta emot, behandla och leverera bollen är medelmåttigt. Jag har all respekt för Norrköpings framgångar som bygger på mindre resurser än konkurrenterna i toppen av tabellen. Strategin att satsa på egna förmågor imponerar. Jag är förvånad över att storstadslagen inte kan prestera bättre med tanke på mer publiktillströmning och tillgång till fler talanger.

 

 

Jag lyssnade på RD partiledardebatt häromdagen. Och Åkesson upprepar sin argumentation om att flyktingar skall hjälpas i närområdet. Han säger inte stopp, stopp utan hit men inte längre. Tycka vad man vill om det men motståndarna borde fundera på varför Åkessons opinionssiffror ökar. Möjligen kan en av faktorerna vara att väljare inser att den argumentation som han möts av inte överensstämmer med vad Åkesson säger.

 

Starkast överlever och skaffar sig ett bättre liv. Den största flyktingströmmen blir kvar i krigssonen eller tar sig över gränsen till lägren. En försvinnande liten del tar sig vidare upp till Norden. Den delen förmår vi inte organisera t ex med att åtminstone de starkaste kommunerna skickar ner bussar till Trelleborg.

 

Hur skall ett kommunalråd från ex min kommun kunna se kommunalrådet från Trelleborg i ögonen nästa gång de möts? Bedrövligt att få vetskap om den obefintliga samordningen mellan myndigheter i landet varje kväll i nyheterna. Det finns regionråd t ex i Värmland m fl ställen. Varför lyfter inte dessa tjänstemän på luren till kommunalråden i distriktet och säger att nu måste vi skärpa oss och skicka ner bussar till Trelleborg?

 

 

Det är märkligt, med den skyhöga byråkratin och administrationen i landets samtliga kommuner, länsstyrelser och landsting samt övriga myndigheter att man  inte kan organisera att ta emot några futtiga hundratal ensamkommande flykting barn.

 

Bussföretag finns en mass i Svea rike och jag anar att bussföretag i mindre omfattning än börsnoterade Nobina finns i praktiskt taget varje kommun av någorlunda storlek.

 

Finns det enklare saker att organisera än att kommuner arrangerar väntande bussar på kajen i Trelleborg?

 

Det måtte väl vara ett mindre problem att ta emot 50 människor än som Trelleborgs kommun tvingas brottas med problemet att ta emot tusental.

 

Varför anordnar inte SVT ett artistuppbåd som riktar sig till Sveriges kommuner med uppmaningen att skicka en buss till Trelleborg. De som inte svarar på uppmaningen får stå med byxorna nere och skämmas. Vad vore mer angeläget en dag som denna?

 

 

Politikerna trumfar in budskapet att sysselsättningen skall öka och arbetslösheten skall ner till oanade nivår. Förtillfället är det Löfven som sitter i förarsätet och rattar mot Europas lägsta arbetslöshet som mål ca 2020. Ett av medlen mot lägre arbetslöshet är det gigantiska företagarstödet som förnärvarande belöper sig på 30 miljarder av skattepengar som arbetstagaren och företagen får avstå ifrån. Jo, Du läste rätt. Först in med pengar till statskassan sedsn ut. Och allt administreras av högavlönade tjänstemän och deras löner ingår inte i de 30 miljarderna utan åter är det skattebetalarna som står för fiolerna. Ett myller av institutioner hanterar den gigantiska summan.

 

Då frågar sig hen av ordning. Ökar stödet sysselsättningen och avskaffar arbetslösheten till en viss del? Av nyligen publicerad undersökning visar det sig att ca 20% av företagen som erhållit stödet har ökat omsättningen. Med hur mycket? Vem vet? Och har det bidragit till att öka sysselsättningen? Också tveksamt. Utvärdering saknas.

 

Hur mycket är 30 miljarder i förhållande till någon annnan utgiftspost i statsbudgeten? En fjärdedel av företagsbeskattningen och hela kapitalinkomstbeskattningen. Hur mycket skulle sysselsättningen och arbbetslösheten minska om företagsbeskattningen sänktes med en fjärdedel eller kapitalinkomstbeskattninegn togs bort? Ingen vet. 

 

Är medborgarna medvetna om med vilken ineffektivitet deras surt förvärvarade slantar hanteras?

 

Möjligen en bra placering med hög avkastning. Varför har vi Sverige bara privata skolor och äldreboenden? Varför inte som i USA privatägda fängelser? Trygg placering för pensionen. Brottsligheten i staterna borde ligga på en konstant nivå eller öka.

 

http://www.privataaffarer.se/borsguiden/en-fangslande-investering-783676

I år är det en sommar som de flesta inte är nöjda med. Och varför nöjdheten ligger i botten är för att vädret enligt de flestas uppfattning är undermåligt. Närhelst folk träffas pratas det om den kyliga och regniga sommaren. Enligt min uppfattning är vädret av normal nordisk kaliber. Mångas minnen går tillbaks till de enstaka somrar då tempraturen ligger långa perioder över 20 grader och i närheten av 30 några dagar. Vattnet värms upp till ljummen tempratur och lämpar sig för bad långa perioder. Men sådana somrar kan vi inte förvänta oss i norden mer än kanske var tionde år och däremellan får vi finna oss i det normala med regn och däremellan sol och vind.

 

Regn och sol är för naturen läckerheter och leder till en härlig grönska och inte minst bär och svamp av alla sorter i naturen. Tyvärr märker jag i varje fall i min närhet att av dessa naturens normaliteter är tidens människa föga intresserad. Men inte mig emot. Jag trivs alldeles förträffligt i ensamheten i skogen nära stadens tättbebyggda områden. På väg till skogen på grusvägen hälsar jag på många med stavar i händerna eller hundkoppel. Några plockar svamp i dikesrenen. Joggare och bikeåkare förstås. Men ännu har jag inte sett någon med bärplockare i handen trots den rikliga förekomsten av de blåa bären som innehåller mängder av antioxodanter och som framhålls av nutristerna som värdefulla för kroppen.

 

Tyvärr lockas nutidsmänniskan i norden av Spaniens och andra länders för mänskligheten förödande sol och värme. Rörelse hämmas av värme och strandlivet präglas av dåsighet och leder i en del fall till obotliga hudsjukdomar. Men för de flesta är berättelser om sol och bad i långt över trettiograders värme det ultimata behovstillfredsställelsen. Jag undrar om berättelserna är med innnersta samvetets övertygelse överensstämmande.

 

Jag önskar att medborgarna kunde rösta enligt en viktningsmodell. Då skulle jag ge en del av min röst till Gudrun Schyman. Hon är emot militarismen och vill avskaffa försvaret och tror inte på att Gotland kan försvaras med militära medel och hon tror inte att Putin är ett hot mot Sverige. Jag håller med henne.

 

I går när Iran kom överens med övriga världen att inte utveckla kärnvapen åtminstone inte under en femtonårsperiod var det ett exempel på hur förhandlingar om det mest otroligt kontroversiella kan resultera i en mer avspänd värld. Om inte Iran bluffar.

 

Likaså överenskommelsen med Grekland.

 

Varför möta hot med likasinnat hot? Bättre då att möta Rysslands intervenering på Krim och intrånget i Ukraina med samtal om fred och försoning. Jo, svarar regeringschefer men när inte det hjälper vad gör vi då? Fortsätter in absurdum är mitt svar. Möta hot med hot innebär ett sämre alternativ än förhandlingar in absurdum. 

Varför skall friidrottstävling i Sverige av relativt hög klass avslutas 2155 med ett högklassiskt 100 meters lopp för tjejer? Hur många ljuma sommarkvällar har Norden? Och varför reklamerar arrangören med 110 m häck som kvällens clou?  Läktarna verkarde halvbesatta. Och hur många medel intresserade av firiidrott lockas av ett lopp över 13 sekunder?

 

Visst kommer allmänheten för att se Bolt springa på strax under 10 sekunder men då kommer pleti och kleti för att se atleten showa före och efter loppet för sitter jag inte på upploppssidan har jag ringa behållning av ett 100 meters lopp. Nu var inte världsartisten där och då stannade johansson och andersson framför TVn. Synd att arrangören så kapitalt missar hur en friidrottstävling skall disponeras och reklameras.

 

Högklassiska 800 och 1500 meterslopp och stavtävling för damer och mycket annat godis borde ha dragit betydligt mer folk. Men som sagt skyll Er själva med fel disponering av tids schemat och reklam dito. Nu kom jag in i programmet strax efter åtta så jag missade säkert en del.

 

Intervjuerna brukar vara rena skämtet men med Pops blev det bättre och en sjön kille vara Rutherford. Och som påpekades av Kajsa. Kvällens behållning ur svensk synpunkt var Andreas Almgren. Vilken klok och seriös och allvarlig kille. Lycka till Andreas!

Jag inledde blåbärssäsongen redan några dagar före lördagen den 18 juli. Då var blåbären dåligt mogna och det gick trögt att med bärplockarens hjälp få av bären från kvistarna. Allt eftersom dagarna gått har bären mognat och nu går det tämligen lätt att repa av de underbart stora blåa bären. Men än finns det att göra för vatten och värme för att ytterligare kvakitetshöja gudomligheterna.

 

För mig tar det ca 15 - 20 minuter att med cykelns hjälp nå plockställena. I år behöver jag inte förflytta mig och leta efter bären. Bären finns raktiskt taget överallt och på en del ställen överfulla kvistar med stora mörk blåa bär. Jag fyller två bärplockare (ca tre liter) på knappt en timma. Hittills har det blivit 20 liter som nu ligger infrysta.

 

Mellan reporna reser jag på mig och ser mig omkring i skogen i hopp om att få se något djur men inte. I stället betraktar jag den gudomliga miljön som skogen utgör. Nu har jag ett plockställe där jag kan se mig vida omkring och vilken upplevelse en sen eftermiddag när solen står lågt och skiner mellan tallarna och tystnad råder. Jag tänker att varför inte ligga över i skogen i ett tält och tända en brasa vid mörkrets inbrott. Det blir förstås inte av.

Skolresultat har diskuterats i partipolitken de senaste åren och åtgärder har inte saknats hur bättring skall kunna åstadkommas. I dag läser jag på Dn Debatt ett forskningsresultat http://www.dn.se/debatt/invandringens-effekt-pa-skolresultat-kraver-krafttag/. Synnerligen intressant. Och vad som förvånar mest är att jag aldrig hört en politiker klart säga att elever med dålig eller ingen skolunderbyggnad har ökat i svenska skolor och kan vara orsak till det klena resultatet.

 

Artikeln innehåller  många självklarheter ex att sämre elever  kommer i ett ofördelaktigt läge på grund av den kultur som har införts i svenska skolan senaste decennierna dvs att eleverna själva skall söka kunskap och vara en del av att planera undervisningen. Visst har det från kritiker håll hörts att det är de som är handikappade från början behöver en auktoritets och strukturerad undervisning.

 

Jag anar ett samband mellan SDs höga opinionssiffror och det faktum att en hög andel av SDs nytillkommande väljare har insett problemen i skolan och inte längre accepterar förhållandena i skolan. 

 

Det är inte enbart de med dåliga resurser som får ytterligare negativa konsekvenser utan självklart är det elever som borde stimuleras som också missgynnas av den rådande ordningen.

 

 

 

Idrottare vill behålla glansen från tidigare mästerskapstävlingar. Givetvis beroende på de åtråvärda slantarna. Mer eller mindre spektakulära övningar för att återvinna mästerskapsformen presenteras i media och för att stegra förväntningarna inför starten. Och själva försöker idrottaren hajpa sin start verbalt trots att formen har visat sig vara långt under föregående års mästerskapstävling. Arrangören vill av naturliga skäl inte ifrågasätta satsningen och är förstås beroende av att kunna presentera det bästa ur tidigare mästerskapstävlingar. Många har sett stjärnan på TV och vill se atleten live. 

 

I det läget borde det vara naturligt att erbjuda en stege för prispengar men jag är tveksam till om det verkligen sker utan starten och belöningen baseras på mästerskapsresultatet.

 

Träningen har visat att formen inte är vad den borde vara men tävlingen är viktig och hoppet är det sista som överger både tränare och atleten inför stundande mästerskap. Resultatet kommer att bli det de senaste träningarna har visat. Vad vore bättre än att ta ett års paus från tävlande när ett års resultat har visat på toppprestation? Men förstås oerhört svårt när förväntningarna har trissats upp under förberedelserna om nya personliga rekord.

 

Vilken roll har den mentala coachen och tränaren och andra rådgivare i en sådan situation? 

Bert Karlsson tjänar millioner på att ordna bostäder åt utifrån kommande människor. Jag är förundrad över att inte staten kan ordna bostäder utan överlåter planering och lösning av en så fundamental sak som att människor skall ha någonstans att bo när de anländer till landet. 

 

Jag lyssnar till en interview med Azita Shariati VD för Sodexo i Sverige. Hon kom som flykting till Göteborg 1998 och ville lära sig svenska från dag 1. Svaret från byråktatin blev: vänta på kallelse, troligen dröjer det ett halvår. Azita tog kontakt med ett privat företag och lärde sig svenska samtidigt som hon arbetade som vårdbiträde.

Värmlandsnytt rapporterar om en singelolycka i År´jäng där föraren har förts till central lasarettet med nacksmärtor och enligt läkarbulletinen kommer patienten att få stanna kvar för observation. Ytterligare olyckor drabbar gamla människor som tillfälligt avviker från äldreboende i Ekshärad och polisen är inkopplad men kan för närvarande inte lämna ytterligare information. Hus brinner ner i Degerfors men ingen har kommit till skada rapporterar räddningstjänsten.

 

Jag undrar vad dessa tråkiga incidenter har för allmän intresse? Är det för att fylla ut programtiden eller är det redaktionens bedömning att incidenterna kan hjälpa till att allmänheten i fortsättningen skall försöka undvika att ställa till med eländet? 

 

Många vettiga reportage om kommunala och landstings nyheter ingår i programmet men sluta med triviala olyckshändelser det triggar bara allmänhetens intresse för brandkår och ambulans. Personalen som skall ta hand om olyckor önskar att arbeta utan intresse från skaror av nyfikna åskådare.

Jag tycker det är fint att säga, hen skall också leva. Och så ger jag en slant till en medmänniska som råkat hamna i en besvärlig situation. Inte så få tänker. Varför sitter hen där, varför kan hen inte göra något vettigt i stället för att bara sitta och tigga? Naturligtvis hade hen gjort det om det funnes efterfrågan på vederbörande. Jag läser då och då någon notis i media att det finns enstaka människor som gör mycket gott. En arbetsgivare hade anställt en kvinna som en längre tid suttit utanför porten. Så klart var det emot EUs regler rapporterade media samtidigt. Någon med gott om plats och ensam i ett stort hus har hyst in fattiga människor i sin boning.

 

Självklart är inte enstaka människors välvilja någon lösning på jordens fattigdom men i alla fall en del av en liten myras steg framåt. Och alltför många i vårt land hänvisar till att tiggeriet är organiserat. Ja, en sen då?

 

Varför kan inte vi organisera något? Varje kommun skulle kunna inrätta ett konto där bidrag skulle kunna sättas in och komma tiggarna till del på ett eller annat sätt. Jag tror det skulle öka solidariteten med de mest utsatta. Samhället håller på att glida i sär hörs det retoriskt från talar stolar. Kanske en aktivitet för att minska klyftan till de fattiga.

Nu har jag hört talen och förslagen från politiker i Almedalen. Marginella och utan konkreta förslag för att få de dagligen omtalade grupperna som står längst i från arbetsmarknaden i arbete. Batra berättade om grupperna och hur de hade kommit dit där de är i dag större delen av talet och slutade med att en marginell skattelättnad för de med lägst inkomster skulle lösa problemet. Kanske för 1 000 men de andra 199 000 då?

 

Vi vill inte att någon skall bära vår bricka med lunchen till bordet och att vi sedan skall hala upp en tjuga och betala för brickbärandet likaså behöver vi inte en bärare som möter oss i hotellfoajen och tar hand om väskorna till hotellrummet. USAs arbetsmarknad karakteriseras av den typen av arbeten och därför kan arbetslösheten hållas nere på 6%.

 

Löfven har gått ännu längre och lovat att 2020 skall arbetslösheten vara nere på 4%. Är det möjligt? Naturligtvis inte utan radikala förändringar av nuvarande modell den sk svensk modellen med grunden som heter kollektiv avtal. Kolektiv avtal är till för de som redan är inne på arbetsmarknaden och tar ingen hänsyn till de grupper som står utanför det skall politikerna klara av och det har de misslyckats med sedan början av1990 talet. 

 

Generella åtgärder som att avskaffa företagsbeskattningen i varje fall för arbetgivare med en viss gräns av anställda och att låta arbetsgivarna betala de löner som ger dem möjligheter att få lönsamhet i verksamheten skulle ge betydande grupper sysselsättning. Det förkommer redan i dag hänsynslöshet från arbetsgivare med otroligt låga timpriser och utnyttjande av de som förtvivlat kämpar för uppehället. Och det skulle öka men ställ det mot rådande situation där utsatta grupper inte har en chans till försörjning utan utanförskapet ökar och innebär otrevligheter för samhället och den enskilde som hamnar i kriminalitet och många kvinnor i prostitution.

 

Olika myndiheter som Skatteverket, Arbetsförmedling och kommunala inrättningar kan i en sådan situation ges ökade resurser för att kontrollera avarter från arbetsgivarnas sida. Införandet av generella åtgärder för att öka sysselsättningen och möjliga otrevliga konsekvenser från arbetsgivarsidan kan mötas med åtgärder och information och belysning från medias sida.

 

Rundgången och kostnaden för rundgången av skattemedel är häpnadsväckande i den svenska modellen. Skatter och sociala avgifter avhyvlas företagen för att i nästa stund pytsas ut för nystartsjobb, lärlingsutbildningar, subventioner till ungdomsgrupper etc. Och när RRV granskar är effekten nästintill 0. 

 

Och i Almedalen och riksdagen och för att inte tala om i kommunala församlingar fortsätter politikerna att älska att höra sin egen röst. Inte minst i vår egen kommunförsamling där tvisten om den årliga budgeten uppgår till 10 millioner av en budget på 4 000 millioner.

 

 

 

 

 

 

Tillväxttakten i ekonomier världen över är i hög grad olika och beror på hur fritt näringslivet får utvecklas och nya ideer implementeras i samhällslivet. Det senaste exemplet som väcker protester är appen som möjliggör en snabb beställning och betalning av transporttjänst. Taxi rörelsen protesterar och blir skrämda när nya aktörer hotar en del av deras marknad.

 

Och typskt är att de som redan är inne i systemet blir vettskrämda för nya konkurrenter. Jag har i tidigare inlägg givit ex på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Två gigansiska marknader som genom regelverk förhindrar ekonomin att växa snabbare i landet. I början av seklet blev hästägarna skrämda när bilar började transportera människor.

 

Nu hotas en betydligt mindre del  av ekonomin än bostäder och arbeten nämligen taxirörlsen. Men vilka är vinnarna? Jo den befolkning som inte betjänas av kollektivtrafiken och dom är många. För de som inte har tillgång till samhällstjänster är givetvis nya tjänster som dyker upp som en konsekvens av informationssamhällets utveckling en gudagåva. Skattesmitning är inte bra men i det här fallet kan oklara skatteregler kompenseras av samhällets oförmåga att tillgodose alla medborgare med kollektivtransporter. 

 

I Grekland och Frankrike med flera länder är taxirörelsen reglerad av licenser som hindrar nyetableringar och försvarar de som är inne i systemet mot konkurrens. Samhällsekonomin utvecklas svagt i dessa länder på grund av regleringar av marknader.