johanssoninjo

Inte överraskande vet inte många vem socialdemokraterna har föreslagit till sin nye ledare. Kan bero på att många inte bryr sig i politik men det kan också bero på att informationen och diskussionen i massmedia varit obefintlig om den nye ledaren som nu föreslagits av valberedningen. Andra välkända ansikten har figurerat som tänkbara kandidater till ny ledare.

Juholt har suttit i riksdagen sedan 1994 och har ratats av både Persson och Sahlin till viktiga poster som minister, visserligen senaste tiden som försvarsutskottets ordförande. Det skulle vara intressant att veta vad Sahlin och Göran tycker om valet.

Risken för Reinfeldt m fl är att Juholt representerar den folkliga och demagogiska typen som med en smart retorik kan dra åt sig väljare och som faller för en ideologisk politisk storvulet önsketänkande om att solidaritet, jämlikhet och ett varmt samhälle kan trollas fram med hjälp av att svinga ett spö i luften.

Politik är begränsad i att påveka dagens samhälle. Politik kan mer skada än skapa förutsttningar för ett bra samhälle. Politik har att anpassa sig till den utveckling tekniskt och affärsmässigt och inte minst vad som händer klotet klimatmässigt. Inte minst har det visat sig på klimatområdet och för övrigt att påverka ett antal stollar som får göra livet odrägligt för stora massor.

Utvecklingen i landet är på väg i rätt riktning och genom att politiskt anpassa det som sker globalt på olika områden kommer välståndet att öka och nya jobb skapas som innebär att arbetslösheten kan pressa ned mot 4-5%. Att prata om full sysselsättning är bara att lura människor om det nu går i dag.

I dag har socialdemokratiska valberedningen föreslagit extra kongressen att rösta fram socialdemokraternas försvarspolitiske talesman Håkan Juholt till ny partiledare efter Mona.

Håkans första kommentarer innehöll de sletna orden jämlikhet, solidaritet, rättvisa och ett varmare samhälle som varit led ord för partiet sedan decennier tillbaks men som partiet under decennier misslyckats med att genomföra och ge ett konkret innehåll för breda samhällsgrupper.

Det är inte under de senaste fyra åren som viktiga grupper som lärare och vårdare av sjuka människor halkat efter i löneligorna. Tvärtom är det de lägsta avlönade grupperna som fått standarden höjd genom skattesänkningar.

Ungdomsarbetslösheten bredde ut sig i samband med krisen under 90 talet och som socialdemokraterna inte förmådde åtgärda under slutet av 90 talet och början av 2000.

Frågan uppstår vilka konkreta politiska åtgärder som partiet skall genomföra för att dels undanröja massarbetslöheten inklusive ungdomsarbetslöheten.

Skall partiföreträdare åka till de närmaste grannländerna som är våra största handelspartners och be om ökad efterfrågan till svenska företag så att fler arbeten skapas? Skall partiet i regeringsställning lagstifta om att ingen ungdom skall vara arbetslös och därför skall ungdomar kvotera ut på arbetsplatser?

Eller skall arbetslösa sättas i utbildning hos AMS som innebär att sitta av dagarna i meningslösa självförtroende skapande kurser?

Det pratas mycket om att landets arbetslösa måste utbildas för att delta i de högteknologiska arbetstillfällen som politikerna skall skapa. Sannigen är att den kategori som är arbetslösa och som eventuellt skulle få arbete genom ökad utländsk efterfrågan blir efterfrågade i relativt enkla service arbeten som ex montörer och lagerarbetare som företagen i inledningsskeden själva står för utbildningen av.

Det kommer att bli svårt för den nye ledaren att uppfylla slagorden och uppblåst ideologisk retorik. Eventuellt kommer en grupp att gå emot valberedningens förslag.

Oljan kommer till sist att ta slut. Hur lång tid det tar innan de sista dropparna har kramats ur jorden råder det tveksamhet om bland geologerna. Men att oljan tar slut råder det ingen tveksamhet om.

Processen att minska CO2 utsläppen i atmosfären började med de första trevande initiativen redan i början av 70 talet.

Numera är de flesta forskare ense om att CO2 utsläppen är för höga och att åtgärder måste relativt snabbt sättas in inte bara här och där utan hela klotets utsläpp måste minskas och enda sättet att göra minskningen effektiv är att alla jordens länder kommer överens om gemensamma åtgärder.

Oljan kommer att ta slut och då måste focus vara att åtgärda det problemet hävdar tunga debatörer. Nej, fel säger professor av hög rang. Då kommer utsläppen att öka på grund av att kolet räcker i 1000 år och kommer att ersätta oljan.

Således enda sättet att ersätta oljan är att driva på utvecklingen av vind, sol och vågenergi. Men vad händer under tiden för det tycks ta lång tid att överföra energi från Saharas sodränkta öken till energislukande kalla norden med vår råvarubaserade industri. Eller nuvarande låga andel vindkraft, hur skall den andelen öka till värden som ersätter nuvarande utsläpps fientliga kraftkällor.

Vilken gigantisk omställning när transportapparatens oljeberoende skall ersättas med solcellsbatterier. När sker det i större skala och vad för elände/utveckling har inträffat innan dess som kullkastar sådana planer?

Internationell solidaritet storvulet prat i olika internationella organisationer  och nationella parlament om mänskliga rättigheter och inte minst i socialist internationalen sätts på prov när det hettar till på allvar. Och brinner gör det nu på allvar i Libyen men också på många andra platser på klotet utan att något händer annat än små pytsar av hjälp från diverse organisatoner som i det stora hela betyder väldigt lite för mänskligheten.

Visserligen har USA tagit krafttag i Irak och Afghanistan för att befria miljoner från diktator välde men resurserna håller på att sina inte minst visar detta sig i nyckeltal i ekonomin när det gäller skuldsättning och obalanser i den egna budgeten.

Ett annat hopp om att utvecklingen ändå går åt rätt håll är de diagram som den svenske världsoptimisten visar på att världens befolkning ständigt blir mättare och inte så fattiga.

Dock är det inte politikerna som står för utvecklingen utan det är utvecklingen i världshandeln som av egen kraft bidrar till att lyfta millioner ur svält och fattigdom. Teknikutveckling och informationsmöjligheter bidrar till att människor startar företag och tillgodoser efterfrågan som finns främst lokalt och som småningom sprider sig regionalt och till sist internationellt. Tillväxt är något som änn så länge betraktas som framgångsfaktorer. Men hur länge?

När efterfrågan på olja om några år börjar överstiga utbudet kommer det att få konsekvenser för transportpriser och inte minst matpriser. Lokala politiker kommer att ifrågasättas på ett helt annat sätt än vad som sker idag. Lokal samhället kommer att få helt andra problem med att försörja befolkningen. Kött och många andra varor kommer att bli bristvaror vilket leder till omfattande oroligheter innan folk tvingas ändra livsstil i grunden.

Det är förstås omöjligt ur ett demokratiperspektiv att ta till åtgärder i dag som skulle förhindra dramatisk utveckling inom en femårsperiod. Stora delar av befolkningen i vårt eget land lever i total okunskap om vad som håller på att ske och även om medvetenheten skulle vara större är vår påverkan internationellt jämförbart med en myras insatser för stackens överlevnad.

Läs
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.565184-fokusera-pa-peak-oil-och-radda-klimatet

Jag med flera undrar hur riksbankschefen får ihop det? Matpriser stiger, likaså råvarupriser och inte minst el priser.

Inflationen påverkas. Räntan höjs. Människor betalar mer till bankerna och konsumtionen minskar av andra varor förutom de livsnödvändiga som människor måste ha, följaktligen minskar inte efterfrågan på mat, råvaror och el vilket inflationen beror mest av.

Följden blir åtstramning när människor tvingas betala högre räntor tillsammans med övriga ökade kostnader och ökad arbetslöshet följer när efterfrågan minskar på övriga varor vilket i dax läget inte är önskvärt.

Vissa politiker älskar inte skattesänkningar. De menar att medlen gör bättre nytta i ett fåtal politikers fickor. Ett sådant förhållande driver inte på konsumtionen och ökar RBs motivation till att höja räntan på kort sikt. Då kan de bestämma att pengarna skall gå till ex arbetsmarknadsutbildning som skall göra folk anställningsbara. Vilket på lång sikt gör att människor får anställning och bidrar till att driva på konsumtionen och höja inflationen vilket leder till höjd ränta om inte produktiviteten höjs. Om allt fler prylar kan produceras med färre människor höjs produktiviteten och fler blir arbetslösa.

När jag lyssnar på finansmarknadsutskottets utfrågning av RB chefen kan jag inte undgå att reflektera över som jag uppfattar som cirkelresonemang. Bygger åtgärder på tyckande och tro eller på beprövad erfarenhet och vetenskap?

Till syvende och sist när alla resonemang är uttömnda tar RB till kommentaren att vårt lands välstånd beror på efterfrågan från övriga klotets länder och den djuplodande analysen håller jag med om och kan förstå.

Vad jag inte kan förstå är att många politiker inte tycks förstå det enkla faktum utan tror att deras debatt förmåga kan skapa arbete.

Socialdemokraterna vill att full sysselsättning skall uppnås med hjälp av investeringar i infrastruktur och gröna investeringar. Investeringarna skall göras med lånade medel. Att underskottet i statsbudgeten ökar till 2% av BNP är rimligt med tanke på den långsiktiga sysselsättningseffekten som på tio års sikt kommer att bidra till att underskott vänds till överskott genom de ökade skattemedel som förväntas vid full sysselsättning.

Hur säkra är prognoserna att investeringarna kommer att bidra till full sysselsättning? Är det en politisk förhoppning och chansning med skattebetalarnas pengar? Ingen kan veta. Infrastruktur investeringar i form av höghastighetståg kommer de att behövas i landet med det lilla befolkningsunderlaget utspritt över en stor yta? Och kommer den digitala tekniken att utvecklas så att ökat resande vänds i minskat resande?

Hur pass säkert är det att nuvarande gröna investeringsambitioner kommer att bidra till det klimatsmarta samhälle som medborgarna vill bo i? Kommer effektivisering av kärnkraften eller annan teknik som i dag befinner sig på ritbordet att konkurrera ut de smarta investeringar som det pratas om idag?

Den kategori av arbetslösa som i dag befinner sig utanför arbetsmarknaden  är den lämpad att utföra de jobb som krävs för att effektivt genomföra investeringsveksamheten?

Hur kommer världsekonomin att utvecklas på tioårssikt? Osäkerheten är betydande. Är det rimligt att under betydande osäkerhet dels för hur omvärldens utveckling kommer att ske dels för betydande osäkerhet i de lösningar som föreslås riskera att landet hamnar i statfinasiella besvärligheter till följd av politiska chanstagningar.

För ett starkt utrikesberoende litet land i världsekonomin är det bättre att avvakta och följa hur efterfrågan utvecklar sig från den globala ekonomin.

Jag håller med om att diskussionen förstås ständigt måste pågå om olika alternativa planer men håll diskussionen på ideestadiet och låt nuvarande regering sköta statsfinanserna i ytterligare några mandatperioder.

Välfärdens kärna och finasieringen är allt för viktig för att överlåtas till abstakta akademiska politiska inhoppare som när faktum och resultatet av ideerna inte har förvekligats drar sig tillbaka utan privatekonomiska konsekvenser men dramatiska konsekvenser för  befolkningen som varit med om att betala.

Public service skall utbilda och informera människor om områden som berör livets vardag men även blicka framåt och vara på tårna när det gäller vad forskningsvärlden sysslar med. Att se till baka och analysera historiska händelser bör också få sin beskärda del.

Underhållningsprogram och fördumningsprogram kan den kommersiella apparaten syssla med.

P1 är ett utmärkt exempel på hur det bör vara. Utav P1 har SVT mycket att lära.

I dagarna kommer sport intresserade att kunna följa skid VM från Oslo. Ett exempel på ett överdrivet utformat program och jag förstår inte hur ansvarig ledning kan prioritera resurser på ett så slösaktigt sätt. Jag vill se tävlin garna och är inte intresserad av analyser och spekulationer om hur det skall gå och sedan alla dessa meningslösa intervjuer och eftersnack. En person som kommenterar tävlingen och eventuellt eftersnackar i tio minuter räcker.

Avsätt mer resurser till att köpa in fakta och dokumentär program från utländska stationer likt "Dokument utifrån på Söndagkvällarna". Mer av historiska tillvbakablickar av världshändelser saknas. Uppdrag gransking, utmärkt. Lägg mer resurser där. Korrespondenterna, jättebra. Mer reportage från världens hörn behövs.

Politiska satirer och humorprogram grundade på veckans händelser likt P1s Gomorgon världen helt OK.

Skippa alla dessa meningslösa program där olika kändisar sitter och tölar med varandra och intervjuas.

Människor måste beröras och väckas och fås att lämna alla fördomar och myter som florerar i samhälls vardagen.

Kommersiella apparaten kan med fördel sköta mycket av det som i dag visas på SVT. Jag håller med kulturministern om att Public Service måste smalnas av och producera vesäntligheter.

Melodifestivalen vilket ex på ett fullständigt eländes elände.

Rapporter regnar dagligen över befolkningen hur det kommer att bli i framtiden. Nu senast läser jag på DN debatt en framtidsprognos från SCB om den allt tyngre försörjningsbördan för många av kommunerna. Vi blir äldre och varje arbetande skall försörja ett ökande antal.

De kommuner som ligger bäst till där har arbetande individer att försörja sig själv plus en till således ett relationstal på 2,0. Sämst kommer det att bli för de kommuner i framtiden där varje arbetande måste ta på sig ansvaret för 2 stycken exklusive sig själv.

En sak är säker och det är att trender aldrig fortsätter varken nedåt eller uppåt. Årligen överrraskas vi av händelser på klotet som framtidssiarna inte hade en aning om skulle inträffa.

Vad skall byråkraterna ägna sig åt? Planeringsdirektörerna på kommunerna har nu fått ytterligare en arbetsuppgift. Att planera för den åldriga befolkningens försörjning. Otaliga sammanträden kommer att bli konsekvensen och många rapporter om förväntat tillstånd om 10-15 år att läggas ut på hemsidorna.

Eda, Årjäng och Munkfors ligger sämst till i landskapet.

Rapporten föreslår de vanliga lösningarna. Produktiviteten måste öka och fler jobba längre.

Dock inget förslag på en stor kommunreform. Inget förslag på att kommunerna skall prioritera verksamheten.

Alla äldre behöver inte vård av det offentliga. Några är i framtiden friska. I dag finns det bostadsrättsföreningar som vårdar fastigheter. Ideellt arbete.

Ensamheten är utbredd rapporteras det om i morgon möjligen.

Sannolikt är att det kommer att uppstå ideella krafter i villa och bostadsområden som kommer att organisera enklare hjälp åt de som behöver.

Äldre människor kan själva börja att planera för framtiden genom att bilda sammanslutningar och gemensamt köpa upp tjänster som de i framtiden bedömer att de inte kommer att ha kraft att utföra. Att ytterligare belasta den kommunala byråkratin kommer inte att vara en framgångsfaktor.

Industrivärdens ordförande Sverker Martin Lööf var gäst hos Tomas Ramberg i gårdagens Lördagintervju. Annars brukar politiker vara de som får agera svaranden. Men nu en av de mäktigaste i svensk näringsliv. Indistrivärden och Investor kontrollerar kanske si så där 2 billioner av Stockholms börsen.

Varför köpa svenska fonder om jag tror på svenska börsen? Bättre att köpa aktier i de två investmentbolagen och betala ett minimalt courtage vid köp/sälj tillfället. Således inga dyra årliga avgifter till bankerna. Skapliga utdelningar varje år är nyttigt för ekonomin på sikt.

Sverker hade åsikter om bl annat räntehöjningar, jämställdhet i börsbolagens styrelser, klimatpoitiken.

Räntehöjningarna är negativa för svensk industri på grund av att kronan stärks därför borde RB inta en mer försiktig inställning än den aggressiva som banken nu förutspår.

Fördelningspolitik och skattehöjningar har dominerat den politiska debatten i decennier och varit socialdemokratins huvudsakliga teman. Nu sker en omsvängning till en mer nyanserad politisk debatt och som har konsekvenser för röstfördelningen. Socialdemokraterna har fått erfara att det inte längre går att föra folk bakom ljuset.

Sverige kan inte gå före i klimatåtgärder. En förutsättning för att industrins konkurrenskraft är att alla konkurrerar på lika villkor. Missgynnas ett land på grund av inhemska åtgärder flyttas produktionen till andra länder och därmed missgynnas sysselsättninggen.

Sverker var tveksam till om CO2 utsläppen verkligen har den påverkan på klimatet som alla forskare utom några stycken är överens om. Sensationellt tycker jag för att komma från en sådan höjdare. Jag trodde det var ett faktum.

Kvinnors deltagande i storbolagens styrelser är forsatt minimalt. Och kommer så att förbli under överskådlig tid verkar det som. Om ingenting görs från politiskt håll.

Jag rekommenderar lördagsintervjun varje lördag kl 1255-1330.

Långtidsarbetslöheten upptar politikers och många tjänsters funderingar i statliga och kommunala organ. Jag undrar om kostnaden för funderingarna är lika stora som kostnaderna för arbetslösheten?

Problemet är att kostnaderna för insatserna inte går att lägga ned och överföra till förmån för de arbetslösa. Om omfördelningen skulle genomföras betyder det att samhället skulle ge upp ett mänskligt lidande i varje fall så som det definieras av politikerna. Samtidigt som analyschefer på AMS och många handläggare skulle bli arbetslösa. Konsekvensen för den arbetslösheten borde inte bli att hamna i kategorin långtidsarbetslöshet.

Frågan är vems lidande som skulle bli störst?

Stimulansen för de långtidsarbetslösa att fortsätta att kämpa för att få ett jobb försvinner på grund av att de medel som överförs till gruppen kommer att räcka till att försörja gruppen gott och väl.

Jag lyssnar till arbetsmarknadsutskottets hearing avseende långtidsarbetslösheten och analysen av företrädare för de organisationer som har till uppgift att hantera begreppet långtidsarbetslöshet  på den svenska arbetsmarknaden.

Många självklarheter analyseras som t ex att dåliga betyg eller ej fullgjord gymnasieskola ger inträde till kategorin.

Nyanlända till svenska samhället med bristfälliga språkkunskaper ratas av arbetsgivarna. Funktionshinder kommer långt ned i kön när arbetsgivare väljer bland sökande.

Inte överraskande redovisas i en enkät som de långtidsarbetslösa haft att besvara att sökaktiviteten är låg likaså kontakten med handledare. Kanske mer överraskande är att de flesta i kategorin är nöjda med insatserna från samhället och då inställer sig frågan vad de långtidsarbetslösa är nöjda med.

Jag funderar på hur det går till att samtidigt uppfylla två motstridiga målsättningar. Nämligen att individen skall anställas i subventionerade jobb som ger en meningsfull och attraktiv anställning och samtidigt inte undantränga ordinarie jobb som annars inte skulle behövas.

Några underligheter redovisas bl annat av kommunal. Hur kan ett företag tillåtas att ha 48 praktikanter anställda i sk Fas 3 ? Så klart är det någon smart individ som satt sig in i samhällets alla bidragsregler och tjänar på att utnyttja desamma. Någon sysselsättning förekommer inte i organisationen. Jag frågar hur kan AMS eller försäkringskassans tjänstemän undgå att upptäcka eländet?

Den s k socialdemokratiska kriskommissionen rapporterar att verkligheten hade sprungit ifrån partiet när det var dax för valet 2006. Inför valet 2010 hade avståndet till verkligheten ökat och verkligheten har fortsatt att dryga ut försprånget till den röd gröna samarbetet. Röd gröna klungan har i nutid splittrats och miljöpartiet försöker ensamt att jaga den bortflyende verkligheten.

Påståenden som att välfärden håller på att monteras ned och den senast deklarerade visionen mot full sysselsättning gör att verkligheten nu befinner sig i ryggen på socialisterna och om inte ur spår ropas på en löparbana så är det dax för partiet att titta sig om och bereda plats för varvande konkurrenter.

Politiker kan möjligen lova en hel del men faktum nämns sällan att den helt avgörande faktorn för välfärd och sysselsättning är efterfrågan från grannar och mer avlägsna länder. Tror speciellt de socialdemokratiska politikerna att väljarna inte förstår sambanden? Huvuddelen av landets yrkesverksamma arbetar i exportberoende företag och till dem hörande underleverantörer och de förstår vad samhällsbyggande kräver. Även småföretagare inom inhemsk efterfrågebaserad versamhet ser intäkterna öka när efterfrågan från utlandet stiger. Därför har partiets röstsiffror inom den jobbande delen av befolkningen sjunkit mot 20% och kommer att sjunka ytterligare.

Det är oansvarigt att måla upp en bild för de kategorier som står utanför arbetsmarknaden att sysselsättningen skall öka med hjälp av arbetsmarknadsutbildning och diverse andra politiska konstgrepp.

Sanningen är att arbetslösheten har i decennier varit 6% och lyckas nuvarande regering med en företagsvänlig politik kapa procentsiffran ned mot 4% så är det mer eller mindre en heroisk insats.

För att nå målet 4% arbetslöshet fordras drastiska ingrepp i arbetsmarknaden. Möjligen kommer det att gå om LO och TCO tappar medlemmar i nuvarande takt och helst snabbare. För den halva million som står utanför arbetsmarknaden är det den helt agörande frågan. Då kan regeringen skapa sådana förutsättningar att efterfrågan från utlandet kan tillgodoses av produkter som kommer i släp tåget på den tekniska utvecklingen.

Givetvis kommer förutsättningarna för att utveckla och reformera välfärden att öka och nu efterfrågade investeringar i infrastruktur och miljömässiga åtgärder att kunna genomföras som en konsekvens av överskott i den offentliga ekonomin.

Att som de röd gröna argumentera för det omvända förhållandet gör att verkligheten kommer att lägga ytterligare ett varv mellan sig och eftersläntarna.

Efter att ha tagit del av Uppdrag Granskning i går som skildrade svenska ungdomars arbetsförhållande och levnadsvillkor i grannlandet Norge förstår jag bättre varför landet har en ungdomsarbetslöshet av monumental storlek i förhållande till grannlandet.

Stel arbetsmarknad med många regler som hindrar speciellt ungdomar från att komma i arbete. Begreppet anställningsbar innebär att tolvårig skolgång skall ha klarats av med godkända betyg och om inte så är fallet skall vederbörande ha genomgått några års arbetsmarknadsutbildning.

Lönen skall ligga i närheten av de kamrater som har gått fyraårig högskoleutbildning och har studielån som närmast är omöjliga att återbetala under den yrkesverksamma tiden utan att levnadsstandarden sänks till ett minimum.

Jag antar att det i likhet med grannlandet Norge finns arbetsuppgifter i mitt land som kan utföras av människor utan gymnasiekompetens. Jag antar också att ungdomar med sådana förutsättningar skulle uppleva sig som mer sedda och få större självförtroende med några tusenlappar mindre i lön än de som har utbildat sig till undersköterskor, poliser och dagispersonal på högskolan.

Jag ser fram emot när jag i lokaltidningen kan läsa om att en ungdom eller varför inte en avgående politiker har tagit initiativ till att starta en organisation där ungdomar kan samlas kl 0700 på morgonen och bli efterfrågade för en eller två dagars arbete eller renta av längre tid. Förhållandena är givetvis sådana att somliga kommer att få gå hem utan att ha fått arbete. Går det att hyra ett sammanträdesrum i Arbetsförmedlingens lokaler?

All forskning säger att arbete skapas av att det finns ett utbud/överskott på arbetskraft och att arbetskraften snabbt är tillgänglig.

Den svenska lagstiftningen medger inte att mitt förslag kommer att förverkligas. Svenska politiker resonerar hellre i åratal om varför vi har så hög arbetslöshet bland ungdomar.

Jag ser framemot när riks-/regional-,kommunalpolitiker i samarbete med lokala näringslivet går emot lagstiftningen och med kraftfullt civil curage genomför förhållanden som råder i grannlandet i Värmland.

Jag har nu på morgonkulan läst igenom en rapport som skolinspektionen gjorde under hösten 2010 avseende rektors ledarskap av i huvudsak den pedagogiska delen av skolans verksamhet.

Mitt intryck är att det brister i det direkta pedagogiska ledarskapet som rektor skall vara ansvarig för. Skolans pedagogiska verksamhet stöds också av en utvecklingspedagog och specialpedagoger.

Därefter läser jag ett debatt inlägg av en skolpedagog som efterlyser mer kompetensutveckling av lärare och att det är här som det har gått fel. 1994 års läroplan har helt enkelt inte tillämpats på grund av otillräcklig kompetensutveckling av lärarna.

Jag håller med debattören om att det är märkligt att med de rikliga resurser som finns tillhands att inte nya metoder slår igenom.

Debatt inlägget som jag refererar till finns på http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.547124-fel-fokus-i-skoldebatten?articleRenderMode=article_full_discussion#commentForm.

I varje kommun finns en skolledare som leder rektorer. Rektorn/Rektorer i varje skola har stöd i form av utvecklingspedagoger och specialpedagoger. Undervisningen bedrivs i form av lärarlag som leds av en ansvarig lärare.

Jag frågar som skattebetalare hur kan det ha gått så snett som det tycks ha gjort i den svenska skolan med denna förträffliga organisation? Var brister det? Sitter lärarna tysta som möss och inte efterfrågar utbildning och kompetensutveckling eller förhindras de av rektorer, utvecklingspedagoger och kommunala skolledare att få ta del av den nya pedagogiken. Eller är det 1994 års läroplan som med alla forskningsresultat som grund totalt missat sin uppgift?

I går i samband med träningen slumpade det sig så att jag fick tillfälle att byta några ord med en kille som representerar en kategori som jag hör politiker prata om och som jag från och till läser om i pressen.

Ensam kommande flyktingbarn har blivit en företelse som blivit allt vanligare och som somliga ställer sig tvivlande till. Det kan vara så att barn som förlorat sina föräldrar och som tagits om hand av släktingar när de kommer upp i övre tonåren inte ser någon annan möjlighet än att fly från hemorten när möjlighet ges.

Killen jag pratade med hade gått i genom de kanske mest traumatiska upplevelser som ett barn och tonåring kan uppleva. De tiominuter som jag hade tillfälle att ställa frågor till honom blev för mig en upplevelse som jag inte vill vara utan.

Jag har tidigare haft en ambivalent inställning till huruvida vi skall ha kvar trupp i Afghanistan. Jag tror nu att det är en förutsättning för att landet på sikt skall kunna utvecklas. Det är känt att större delen av befolkningen saknar möjligheter till grundläggande utbildning. Att under sådana förutsättningar släppa kontrollen och ge möjligheter till olika grupper som inte har annan ambition än att gynna sina egna kortsiktiga syften utvecklar inte en stabil demokrati.

Israel är arabvärldens enda demokrati dock har landet misslyckats med att genom socialt arbete utveckla sina grannars möjligheter att leva i fred med landet. Det tycker jag är underligt. Arabvärlden lever under olika diktaturer som hållit tillbaks folks möjligheter till utbildning och därigenom välstånd.

Nu håller utvecklingen på att ta en annan riktning. Bra!

	pop. (m)	median age	jobless (%)	below poverty line (%)	internet users (m)
Source: CIA World Factbook
Algeria	34.5	27.1	9.9	23	4.7
Egypt	80.5	24	9.6	20	20
Jordan	6.4	21.8	13.4	14.2	1.6
Lebanon	4.09	29.4	na	28	1
Libya	6.4	24.2	30	33	0.35
Morocco	31.6	26.5	9.8	15	13.2
Saudi Arabia	25.7	24.9	10.8	na	9.6
Syria	22.1	21.5	8.3	11.9	4.4
Tunisia	10.5	29.7	14	3.8	3.5
W Bank & Gaza	2.5	20.9	16.5	46	1.3
Yemen	23.4	17.89	35	45.2	2.2

Någon tror möjligen att jag skall fälla några omdömen om "På spåret" och i synnerhet efter fredagens program som jag lyckades med tur och skicklighet undvika.

Nej mina tankar kretsar kring betydligt alvarligare utvecklingar som jordens befolkning står inför. Ett av veckans bästa program är Dokument utifrån, ett entimmes program på Söndagkvällar inköpt från några av världens större stationer och skildrar verklighet och elände som vi har att hantera som mänskliga varelser.

Från förra året kommer jag ihåg hur plast skräp håller på att döda de större oceanerna. Hur del av kongos invånare med bara händerna gräver fram en viktig metall för att mobilföretagen skall kunna producera den halvmiljard mobiltelefoner som årligen efterfrågas.

I går var det dax att få information om den förestående militariseringen av rymden. Amerikanska försvarsdepartementet målar upp ett skräck scenario som innebär att Pentagon måste förbereda sig för misil attacker mot sateliter. Sateliter styr idag det mesta som är av vikt för att det dagliga livet skall fungera i den industrialiserade världen. Om något händer med vissa sateliter slutar trafikljus att fungera , så klart mobilsystemen och mycket annat som styrs av metallskroten som flyger omkring i rymden.

Just nu brottas USAs finanselit med ett budgetunderskott som beräknas till 10 billioner kronor. Därav finansieras försvarbudgeten med 3 billioner. Svenska BNP 2010 var ca 3,3 billioner. En betydande del av försvarsbudgeten satsas på utvecling av laserstyrda misiler som skall kunna slå ut det mesta och trygga USAs herravälde över rymden. USA med 5% av jordens befolkning skapar ett framtidsscenario som innebär kontroll över oändliga rymden.

Samtidigt undrar jag om inte klotet står inför betydande andra problem som är välkända och som skulle kräva samling och samarbete och inte att hets mot konstruerade fiender. Inte minst vi i avlånga landet konstruerar och hetsar mot framtida förväntade fiender. Allt för att mer resurser skall gå till vapen och ökade försvarskostnader.

Kommer jag ihåg fel när jag påminner mig om en rubrik i helgen som sa' att landet är världens tredje största producent per capita av vapen?

Fika!

Idag när jag cyklade in till sta'n träffade jag en kompis som undrade när nästa insändare kommer. Klart jag vill vara tillmötesgående.

Visst borde närkingar och kålle och ada vara angelägna om att få inkorporera natursköna landskapet Värmland inom sina domäner. Jag frågar mig om grannarna är solidariska nog att få förmånen att finansiera landets kommuner med högst skattetryck. Jag tänker, men så tänker inte örebroare och göteborgare. De har säkert hört talas om Klarälva och nya konferenscentret med utsikt över älva och de potentiella möjligheter som landskapet har att erbjuda i form av ytor för de trångbodda storstadsborna.

Ja, varför inte men då måste vi sätta igång och skapa förutsättningar. Konferenscenter säkert en pusselbit. Slöhet och olust verkar hittills ha karakteriserat innvånarna och själv nock. Vi har de politiker vi förtjänar.
Var finns de storskaliga greppen?

Börja med att reformera sjukvården och visa Götaland att det går att skapa landets effektivaste organisation utan köer och med en hälsovårds uppföljning av länets invånare som saknar motstycke i svea rike.

Genomför en kommunreform genom att slå ihop kommunklustret Grums, Karlstad, Hammarö, Forshaga, Kil och Munkfors. Med målsättningen att skatten för kommun, landsting och kyrkan inte skall vara högre än 31 kr.

Sätt i gång och jobba med ungdomsarbetslösheten. Frukostmöten, det är bra. Men jag frågar behöver inte det tas mer storskaliga grepp?  Vi har över 3 000 som inte något hellre vill än att komma ut och få åtminstone en grisblink i vad som händer i landskapets näringsliv. Måste länets politiker invänta reglerinsbreven från Rosenbad för att något positivt skall hända utöver det vanliga? Varför finns inte målsättningen att vi skall bli bäst på arbetsmarknadsområdet med lägst ungdomsarbetslöshet?

Mumla inte bara om att det fattas infrastruktur. Järnvägar och vägar tar lång tid att få ordning på och förresten behövs de'? Med den teknik som finns tillgänglig behöver inte offentliga tjänstemän tillbringa stora delar av arbetstiden i fåtöljerna på X2000.

Sätt igång med det som går att fixa lokalt. Då kommer företrädare för Götaland och Närke och möjligen Dalarna att imponeras.  Till och med kan det bli så att landskapet klarar sig självt. 

Gå inte och se Svinalängorna om Du längtar efter glädje och att få skratta på bio. Däremot om Du söker en förklaring till varför vuxna kan uppvisa oförklarligt och svårbegripligt beteende då kan Du få en viss insikt om varför människor uppträder konstigt genom filmens handling.

I filmen växlar scenerna mellan sextio/sjuttiotalets sverige och nutid. Arbetskraftsinvandringen från Finland var de första invandrarna i modern tid. Filmens familj hamnade i Ystads nybyggda bostadslängor. Fadern svårt alkoholiserad och hustrumisshandlare. Två barn en kille och äldre syster. Systern är filmens huvudperson.

Skillnaderna mellan den familj hon och hennes kille med två flickor har byggt upp i nutid och den miljö som hon och hennes bror fick uppleva går som en röd tråd genom handlingen.

Oförklarliga vredesutbrott av mamman i vuxen ålder har sin förklaring i barndomens traumatiska upplevelser. Pappan en mjuk, förstående och go kille söker förklaringen till hustruns underliga handlingar och försöker att få henne att prata om upplevelserna i barndomen. Lever hennes bror? Inget svar.

Ett telefon samtal från Ystads lasarett från en döende mamma som hustrun vägrar att besvara leder så småningom till att pappan får vetskap om hur hustruns barndom har gestaltat sig.

Filmen baserar sig på Susanna Alakoskis bok Svinalängorna. Susanna har varit Gudrun Schymans närmaste kvinna när Gudrun var vänsterpartiets ledare.

Många är de som på grund av eländiga förhållanden i barndomen har dragit slutsatsen att enda politiska lösningen är att samhället skall ta hand om det mesta genom statlig styrning. Historien har visat att en sådan utveckling inte är den enda tänkbara.

När jag kommer hem till datorn efter att ha åhört ett kvalificerat föredrag av en av mina goda vänner och efter det ätit lunch med min träningskamrat läser jag att ÖB har pratat om försvarets framtid på Folk och Försvars konferens i Sälen.

Inre överraskande spår Sverker att organisationen behöver mer pengar för att kunna behålla förmågan. I dag har S
koll på ekonomin och kommer att kunna så ha ytterligare några år framövert genom att spara på stödfunktionerna ca 2 miljarder. Det är duktigt med tanke på vad som hänt historiskt.

Jag ställer frågan: är det realistiskt att svenska folket årligen bestrider kostnader till ett värde av 40 miljarder svenska kronor? Är försäkringsbeloppet på en rimlig nivå för att kunna besegra en fiende som kommer in över landets gränser till mark, havs och i luften?

Vem är den förväntade fienden och av vilken anledning/syfte skulle en framtida sådan varulv vilja ta landet i besittning?

Jag vet inte om mitt hus brinner om en timma eller nästa dag. Därför betalar jag försäkringar. Försäkringars kostnader baseras på sannolikheter och historiska händelser.

Sverige har inte historiskt varit i krig av andra orsaker än egna tillkorta kommanden. Vi har försökt erövra och någon enstaka gång har danskarna varit och fäktat med armborst. Ryssen gjorde något tafatt försök.

Jag har uppfattningen att visade våra politiker fredsvilja då skulle vi lägga ned vapnen. Vilken succe skulle det inte innebära nationellt om vi som första land i världen declarerade i FN att vi i Sverige upplever att vi har inte några fiender därför avvecklar vi försvaret under de två kommande mandatperioderna.

Enligt nuvarande doktrin skulle detta förhållningssätt skapa ohållbar obalans i östersjöregionen och inbjuda ryssen till att visa musklerna på ett ogenerat sätt.

NATO skulle vara tvingade att vidta motåtgärder genom att skicka amerikanska hangarfartyg till strax utanför territorial gränsen. I varje fall till att börja med men se'n när inget händer avveckla och vi skulle få fler regeringar att följa samma åtgärder.

Världen skulle kunna koncentrera sig på vesäntligare problem än att lägga samhälleliga kostnader på vapen.

”Välvillig social omsorg” kan existera mer eller mindre i auktoritära politikers ideer och visioner. Men för den skull inte genomföras till gagn för befolkningen. Befolkningens tålamod med sina föregångspolitiker kan vara närmast oändlig. Myter skapas och styr massorna.

Det farligaste en organisation , samhälle kan råka ut för är när en ideriktning råkar klamra sig fast i långa tider.

Diktatur! Så klart!

Men även de mest stabila demokratier råkar ut för ”välvillig social omsorg”. Är Italien under Berlusconi ett ex? Har Sverige varit ett sådant under socialademokratiskt styre sedan 1932 med några avbrott?

Stora grupper har beskattats med världens högsta skatter men ändå har samhället inte varit framgångsrikt när det gäller skola, sjukvård och arbetsmarknad.

Då protesterar många. Visst har vi varit framgångsrika. Världens mest jämställda samhälle. Barnomsorg, väl utvecklad, javisst men valfrihet existerar inte tycker en del.

Långa köer till sjukvård. Svårt att komma i kontakt med vården men bra vård när jag väl kommer dit.

Skolan anses vara ett misslyckande de senaste decennierna.

Stora grupper har passiviserats eller fått ägna sig åt hobbies genom förtidspensionering.

Låga pensioner för de grupper som misslyckats eller stannat kvar i låglöneyrken.

Låga löner för samhällsviktiga funktioner som lärare, poliser och sjukvårdare.

Byråkratiska, monopolistiska kommunala och statliga organisationer